Just nu pågår en stress inom mig. en stress som blir allt mer påtaglig för var dag som går. Barn. Graviditet. Familj. Framtid. 

Att ständigt få frågan slängd i ansiktet, är du gravid? När ska ni skaffa barn då?

det känns som att de är viktigare att fråga mig detta just nu än att fråga hur jag mår.

men jag vill inte bli frågad. Jag vill inte bli påmind. Jag vill inte känna stressen. LÅT MIG VA.

 

för för vem är det som säger att jag ens kan bli gravid? Att jag VILL bli det nu bara för att många av mina närmsta vänner skaffat barn?

 

Jag vill plugga. Jag vill säkra min framtid. Jag vill inte sitta hemma med ett barn och veta att jag efter mamma ledigheten måste gå tillbaka till mitt nutida arbete. Ha dålig ekonomi. Bli tvungen att försöka plugga med ett barn som tar upp hela ens liv.

JAG VILL INTE. 

 

Och det är ok. Det är inget att känna inre stress över. Men det gör jag. Jag slits i tu. 

 

finns det fler där ute som känner precis som jag?